Hemalata lär sig cykla på cykelkurs

När alla har hittat rätt cyklar och utrustning tar vi följe mot Sjumilaskolans skolgård. Ikväll är det cykelkurs för nybörjare i Biskopsgården. En kurs för den som vill lära sig cykla som vuxen, i samarbete mellan Cykelfrämjandet och Poseidon.

Det är vårens hittills varmaste dag. Temperaturen ligger kring 20 grader fast klockan slagit arton. Skratt och förväntan ligger redan i luften och vissa kursdeltagare har lärt känna varandra och hejar glatt.

– Här är bromsrutan, ropar en av volontärerna. Den som kan bromsa i rutan får följa med på utflykt lite senare!

Deltagarna börjar med låga cyklar utan pedaler för att kunna fokusera på balansen. Den första övningen är att få cykeln att rulla samtidigt som man håller fötterna uppe en kort stund.

-Det viktiga är att balansen sitter först. När deltagarna kan rulla 20 meter med båda benen uppe, är de redo att cykla med pedaler. Detta är tredje kurstillfället och många har redan klarat första testet och har pedaler, även om cyklarna är lägre. Det är ungdomscyklar, berättar Julia, projektledare på Cykelfrämjandet.

Någon som redan får upp bra tempo och trampar med stor målmedvetenhet är Azizgul. Trots att farten är god så bromsar hon stabilt och beslutsamt i den meterlånga bromsrutan markerad med utställda orangea konor.  Azizgul är ursprungligen från Afghanistan och vill lära sig cykla för att ta sig snabbare och smidigare till sin utbildning.

– Att cykla är bättre än att åka buss, tycker jag. Det går fort och är bra för miljön, säger hon.

Skratt och fnitter sprider sig över gården. En olycka var nära då bromsandet inte gick som tänkt men krocken avvärjs och det glada humöret består och alla cyklar vidare.

En annan kvinna, med pigga ögon passerar. Det är Hemalata.

– Jag har velat lära mig cykla i många år men nu ska jag äntligen! Jag ska cykla till havet, säger hon beslutsamt. Det är mitt mål.

Ni har lärt er fort, kommenterar en av volontärerna. Det är bara tredje gången!

– Det är viljan, svara Hemlata snabbt. Vi vill lära oss!

Projektledare Julia står bredvid och pratar med en annan deltagare, Sosan.

– Jag vill lära mig cykla för att få motion. Men jag ramlade förra gången och fick ett jättestort blåmärke som gör ont, så idag är jag rädd. Men jag vill!  berättar hon.

– Att våga testa något nytt, helt nytt som vuxen är ju i sig väldigt imponerande, säger projektledare Julia.

Och så kommer gänget som klarat att bromsa i bromsrutan, tillbaka från sin utflykt. De berättar i mun på varandra att de cyklat på riktigt och åkt bland bilar.

– Var ska vi på utflykt nästa gång? undrar Hemlata och vänder sig mot volontärerna.

– Vi är imponerande, säger Azizgul och skrattar. Volontärerna kan bara hålla med.

Vilken kraft, vilja och glädje i att lära nytt!