Fågelskådning bland höghusen

”Salt sill, sill salt”. Gransångarens hurtiga sång var en av alla visor som ett gäng morgonpigga hyresgäster fick uppleva när de begav sig ut på en fågelskådarexpedition – mitt bland höghus och spårvagnar.

Klockan är 06.00 en kall lördagsmorgon i början av maj. Termometern visar två plusgrader, solen har precis orkat upp över trädtopparna och vindarna virvlar mellan hyreshusen. På en lekplats på Klimatgatan i Biskopsgården har en grupp hyresgäster samlats med kikare och kameror runt halsarna. Den här helgen inträffar nämligen fågelskådningens dag och Poseidon har bjudit in till gökotta.

– Varför heter det gökotta? undrar hyresgästen Lars Claesson.

– Jo, men man ska ju ut och lyssna på göken. I ottan, alltså tidigt på morgonen, säger Poseidons miljövärd Stefan Svensson, som ska leda dagens fågelskådning.

40 olika arter på en bra dag

Stefan har sysslat med fågelskådning så länge han kan minnas och känner igen alla fågelarter bara genom deras läten. En bra dag hör han runt 40 arter på den två kilometer långa promenad vi ska bege oss ut på, men just i dag är inte förutsättningarna de  bästa.

– Egentligen är det lite för kallt. Då är fåglarna inte så pigga på att sjunga, men några ska vi nog hitta, säger han.

Vi hinner inte gå många meter innan en flock kråkor, kajor och fiskmåsar skriande flyr över takåsarna.

– När de blir så där rädda brukar det betyda att det finns en duvhök i närheten, säger Stefan.

Med på promenaden är Maj och Hans Norling. När de fick inbjudan till gökottan nappade de direkt.

– Det är en fantastisk idé! Att gå ut tillsammans och lyssna på fåglar är ju jättemysigt, säger Maj.

 

Gråsiska, rödhake och koltrast

Samtidigt stannar Stefan tvärt och pekar upp i luften.

– Hör ni? Det är en gråsiska. Det är först de sista 10–20 åren som de börjat häcka på västkusten, annars finns de mest uppe i fjällen.

Eftersom ingen i gruppen vet hur en gråsiska ser ut görs en snabb googling och en liten grå fågel med röd pannfläck och lätt rött bröst dyker upp.

– Å så fin! En sån hade jag aldrig trott skulle bo här i Sverige. Det är häftigt att man kan hitta så mycket mitt i bostadsområdet, säger Maj förtjust.

– I den här dungen hör ni en av Sveriges vanligaste fåglar – rödhaken. Och så har vi ett gäng fiskmåsar och gråtrutar igen, säger Stefan.

Han avråder från att mata måsarna eftersom de då börjar häcka på taken, väsnas och blir ännu fler. Dessutom blir det kvar mat på marken och då kommer råttorna som en ovälkommen bonus, menar han.

”Kick kick”, Ho-ho-ho-hoo” och ”Salt sill, sill salt”

– Om ni lyssnar långt där borta hör ni koltrasten som låter ”Kick Kick”. Lite längre bort hörs en ringduva, ”Ho-ho-ho-hoo”, härmar Stefan.

– Den rackarna flög in i balkongfönstret i går. Den flaxade vidare men blev nog lite yr i huvudet, berättar hyresgästen Ronny Sjöstrand.

Kort därefter brister alla ut i skratt då Stefan utbrister ”Salt sill, sill salt!”

– Det är gransångaren som låter så, och det ni hörde nu var en ärtsångare. Den har en smattrande ramsa, lite som att man släpper ärtor i en burk.

Efter två timmar lyssnande och spejande på gatorna i Länsmans- och Biskopsgården avslutar gruppen med en kopp varmt kaffe och en god frukost på de solbelysta berghällarna på Väderilsgatan. Samtidigt summerar Stefan dagens gökotta.

– Det blev ingen gök, men väl 23 andra arter. Helt ok med tanke på kylan och blåsten ändå.

 

Texten publicerades i IVK Magasin, nr 1, 2023

Text: Maritha Arcos